Dag 67- jag är fortfarande jag.
Under de senaste veckorna har jag fått höra väldigt, väldigt mycket kommentarer om min kropp, mina matlådor, hur jag ser ut nu, hur jag såg ut förut, och så vidare. De allra flesta kommentarer tar jag med en klackspark och när människor frågar och undrar om min kost, träning och hela Big Loser-upplägget så förklarar och berättar jag mer än gärna, så att folk i alla fall ska få chansen att försöka förstå vad det är jag håller på med.
Alla har åsikter om precis allt, och det är helt okej! Prata om och diskutera min mat, jag bryr mig inte. Jag kommer fortsätta äta mina grönsaker, min kyckling, mina ägg och mina proteindrinkar tills det sprutar ut öronen på mig, och ingen människa kan ändra på det.
Förfasas gärna över vilka hutlösa summor pengar jag betalar för att vara med i det här programmet, för jag kan inte bry mig mindre. För det första är det inga hutlösa summor och för det andra så betalar jag mer än gärna dessa pengar och lite till om det skulle behövas, för jag får så sjukt mycket tillbaka! Jag får ett personligt kostschema var tredje vecka, jag får vägning varje vecka, mätning var fjärde vecka, ett personligt träningspass med otroligt kompetenta, utbildade tränare varje vecka. Och, jag har fått vänner för livet, vilket är så värdefullt att pengar blir helt oviktiga.
Men, nåt som faktiskt inte är okej är alla förbannade kommentarer om hur jag såg ut innan och hur jag ser ut nu. Jag vet att jag var stor förut, jag vet att jag hade "världens största mage", "en mage som kom in i rummet före mig", osv. Jag vet att jag hade "typ sju hakor" och jag vet att jag "såg förjävlig ut i linne". Ni behöver inte tala om det här för mig, jag är väldigt medveten om det. Ni behöver inte heller tala om att det är så fantastiskt att jag gått ner så mycket i vikt, att det inte ser ut som jag längre, att jag är så snygg numera, att jag är otroligt disciplinerad som orkar hålla på.
Ni förstår inte hur mycket dessa kommentarer sårar. Visst, jag har lagt om min kost, jag tränar väldigt mycket och ja, jag har gått ner extremt mycket på kort tid. Men, jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande samma, gamla Linn. Kanske inte till utseendet, men på insidan.
Jag är lika känslig som jag alltid varit, lika snäll och omtänksam, har lika sjuk humor som alltid, jag älskar fortfarande att sova så mycket jag bara kan och det finns inget skönare än att titta på film eller läsa en bok. Jag är fortfarande jag.
Att ni klankar ner på och ja, pratar skit om den tjugo kilo tyngre Linn är inte okej. För även om jag som sagt blivit mindre, starkare och medveten på ett annat sätt nu så finns fortfarande den tyngre Linn på insidan, för i mina egna ögon så är det fortfarande så jag ser ut. En sån här förändring sker inte på en dag, det tar tid. Jävligt mycket tid och det ligger extremt mycket hårt arbete bakom och jag kan säga att träningen är ingenting! Ingenting mot hur det är mentalt. För det är i huvudet allt sitter och som jag säger igen, och igen, och igen- på insidan är jag fortfarande samma människa.
Jag är fortfarande jag.
Alla har åsikter om precis allt, och det är helt okej! Prata om och diskutera min mat, jag bryr mig inte. Jag kommer fortsätta äta mina grönsaker, min kyckling, mina ägg och mina proteindrinkar tills det sprutar ut öronen på mig, och ingen människa kan ändra på det.
Förfasas gärna över vilka hutlösa summor pengar jag betalar för att vara med i det här programmet, för jag kan inte bry mig mindre. För det första är det inga hutlösa summor och för det andra så betalar jag mer än gärna dessa pengar och lite till om det skulle behövas, för jag får så sjukt mycket tillbaka! Jag får ett personligt kostschema var tredje vecka, jag får vägning varje vecka, mätning var fjärde vecka, ett personligt träningspass med otroligt kompetenta, utbildade tränare varje vecka. Och, jag har fått vänner för livet, vilket är så värdefullt att pengar blir helt oviktiga.
Men, nåt som faktiskt inte är okej är alla förbannade kommentarer om hur jag såg ut innan och hur jag ser ut nu. Jag vet att jag var stor förut, jag vet att jag hade "världens största mage", "en mage som kom in i rummet före mig", osv. Jag vet att jag hade "typ sju hakor" och jag vet att jag "såg förjävlig ut i linne". Ni behöver inte tala om det här för mig, jag är väldigt medveten om det. Ni behöver inte heller tala om att det är så fantastiskt att jag gått ner så mycket i vikt, att det inte ser ut som jag längre, att jag är så snygg numera, att jag är otroligt disciplinerad som orkar hålla på.
Ni förstår inte hur mycket dessa kommentarer sårar. Visst, jag har lagt om min kost, jag tränar väldigt mycket och ja, jag har gått ner extremt mycket på kort tid. Men, jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande samma, gamla Linn. Kanske inte till utseendet, men på insidan.
Jag är lika känslig som jag alltid varit, lika snäll och omtänksam, har lika sjuk humor som alltid, jag älskar fortfarande att sova så mycket jag bara kan och det finns inget skönare än att titta på film eller läsa en bok. Jag är fortfarande jag.
Att ni klankar ner på och ja, pratar skit om den tjugo kilo tyngre Linn är inte okej. För även om jag som sagt blivit mindre, starkare och medveten på ett annat sätt nu så finns fortfarande den tyngre Linn på insidan, för i mina egna ögon så är det fortfarande så jag ser ut. En sån här förändring sker inte på en dag, det tar tid. Jävligt mycket tid och det ligger extremt mycket hårt arbete bakom och jag kan säga att träningen är ingenting! Ingenting mot hur det är mentalt. För det är i huvudet allt sitter och som jag säger igen, och igen, och igen- på insidan är jag fortfarande samma människa.
Jag är fortfarande jag.
Kommentarer
Postat av: Annelie Tolonen
Du är en otrolig person hur du än ser ut, det är inte utsidan som räknas, det är insidan...och jag tycker du fin nu och var det innan också, sen tror jag att du hade samma härliga skratt både förr och nu, kramis från en som älskar människor med ett stor hjärta och hjärtat försvinner inte hur mycket man än går ner:-)
Postat av: Carro
Word!
Trackback
