this opportunity comes once in a lifetime

Besvikelse över att jag bara gått ner ett kg, trots allt slit och allt kämpande med kosten. Ångesten innan man ställer sig på den där jäkla vågen är helt otrolig, hjärtklappning vill jag lova... Tyckte det kändes så bra innan jag gick till gymmet idag och med mina krav på mig själv.. Ja, ett kilo är så jävla dåligt i mina ögon. Därav tårarna, då jag som bekant är känslomänniska ut i fingerspetsarna och blir så besviken på mig själv när jag inte klarar av saker som jag tycker att jag borde klara. Så, bryt ihop och kom igen.. Imorgon är en annan dag.

Värmen ja, den känner jag i hjärtat tack vare min fantastiska Coach! Jag vet att mitt pokerface är uruselt och blir jag besviken har jag väldigt svårt att dölja det, men att en person som känt mig så kort tid kan läsa mig så bra.. Det är nästan lite otäckt. Men, jag är glad att hon bryr sig så mycket som hon gör, att hon lägger ner den tiden på oss, på mig. Att veta att hon hela tiden bara är ett telefonsamtal bort, och att hon faktiskt vet vad hon pratar om. Hon förstår, hon peppar, hjälper, och pressar mig att göra mitt yttersta varje gång och hon tror på mig. Och jag uppskattar det så otroligt mycket. Sashli, ta åt dig! Det kommer från hjärtat.

För övrigt åt jag chips idag (med Coachens tillåtelse, såklart) för första gången på tre veckor. Och jag mår så himla dåligt nu efteråt, det är helt sanslöst. Ont i magen, illamående... Suget är som bortlåst och det kommer dröja innan jag äter chips igen..