this opportunity comes once in a lifetime

Den här veckan är en vecka som jag helst bara vill glömma. För aldrig har jag väl varit så trött, så energilös, så irriterad och ledsen, så stressad eller frusit så mycket..

Att vara i skolan varje dag mellan åtta och halv fyra, sen åka direkt till träningen och slutligen komma hem vid åtta, halv nio varje kväll.. Det går inte. Jag orkar inte.. Jag hinner aldrig vila, bara vara eller sova ordentligt. Hur gärna jag än vill vara på gymmet varje dag så är det bara att inse att det funkar inte.

80-talsgympan igår gick uruselt, samma sak med gruppasset ikväll- helt stum i benen, ont i varenda muskel och bara helt slut som människa. Jag känner inte ens igen mig själv längre, det känns som jag är flera personer samtidigt och ingen av dom personerna är bra. Jag har inte ens några kläder längre! Dom jag har sitter illa, dom sitter löst, byxorna hänger. Men samtidigt är jag fortfarande för stor för att gå ner en storlek..

Och uppå allt detta avslutade jag denna fredag med parkeringsböter på 400 spänn.. Fantastiskt.