testar!
testar!
3 x Linn
21 Februari 2011.
9 Mars 2011
19 April 2011.
Dag 82- tävlingen är avslutad.
Men igår, den 21 april, gjorde vi den avslutande vägningen. Jag stannade på -23kg, exakt. Jag vet inte hur långt det räcker men jag vet att jag är med i toppen och slåss, så vi får väl se hur det slutar. Sista mätningen kommer vi att ha efter påskhelgen och vinnaren avslöjas inte förens på vår avslutningsmiddag den 7:e maj. Ser fram emot den middagen riktigt mycket kan jag säga!
När jag sökte till Big Loser var det för att jag kände att jag verkligen behövde en förändring i mitt liv, en nystart. Och jag insåg även att om jag inte gjorde nånting åt min vikt så skulle den bara öka och jag skulle hamna i Guiness Rekordbok, av en mindre smickrande anledning... Men, jag insåg också att jag behövde hjälp för att kunna göra en så stor förändring av mitt liv, för det är vad det är. Jag har inte "bara" börjat träna och äta lite annorlunda, jag har bytt livsstil helt och hållet. Och det är ett måste för mig, då jag är en av dessa personer som bara behöver titta på en bulle för att gå upp i vikt. Jag kommer alltid att behöva tänka på vad jag äter och jag har en lååååång väg kvar till mitt slutliga mål, även om jag nu kommit en bra bit på vägen.
I början såg jag detta väldigt mycket som en tävling, en tävling som jag skulle vinna till varje pris. Men allt eftersom dagarna och veckorna gick och jag lärde känna människorna i gruppen, mina tränare och framför allt mig själv, så började jag förstå att det här är precis allt annat än en tävling. Det är så otroligt mycket mer..
Jag har lärt mig så mycket om mig själv bara under dessa 12 veckor, jag har hittat en kämparglöd som jag aldrig trodde att jag skulle ha och jag har börjat lära mig att slappna av mer, lita på människor igen. Jag har fått vara en del av ett otroligt fint gäng människor som alla kämpar mot samma mål, med sina förutsättningar. Ett gäng människor som aldrig ger upp, som aldrig slutar kämpa. Som hjälper varandra, stöttar varandra och som tar hand om varandra. Ett gäng med äkta Sashli Fighter's, som alla visat vad innebörden av Go Hard or Go Home verkligen betyder.
Jag är otroligt stolt över mig själv, att jag fixat detta. Jag har som sagt fortfarande en lång och tuff resa framför mig men med människor som Sashli Amirfatemi, Mike Stjärnqvist och resten av dom otroliga människorna på Träna Lätt i ryggen, så kommer jag att klara det. Bättre hjälp kan jag faktiskt inte få! Och när jag dessutom har så fantastiska vänner, både nya och gamla, som stöttar mig så mycket så kommer det gå alldeles utmärkt.
Tack allihopa, jag älskar er. Eran 23 kg lättare Linn kommer förvåna er alla, var så säkra! :)
Dag 74- motivation, inre styrka och ändrade planer
Den här dagen alltså... Snacka om berg- och dalbana. Började hur bra som helst, jag hade beställt en väckningssamtal från en kär vän så jag var uppe klockan åtta, tog en långpromenad med hunden och satte mig sedan ute i solen och åt frukost- helt amazing! Jag tror till och med att jag blev en aningens solbränd, och det gillar vi skarpt.
Sen bar det av in till gymmet där det blev ett benpass, lite cykel och stepmaskin och efter det käkade vi lunch och drack Celsius vid Slottet och snackade massa skit. Tillbaks till gymmet för ett pass på crosstrainern och sedan blev det en timmes 80-talsgympa/Step. Riktigt tungt pass och jag ville faktiskt bara dö där ett tag, ont precis överallt... Men jag tog mig igenom det så enligt mina beräkningar jag jag förbränt sisådär 2000 kalorier idag och om jag ska lyckas vinna... Ja, då måste jag hålla detta tempo och gärna lite till.
Annars så ja.. Det var ju meningen att jag skulle ha ytterligare en grym helg tillsammans med Sashli, Mike och Liam och en tur till Sensation i Oslo, men det sket sig ganska rejält. Fruktansvärt besviken är jag och det känns riktigt jävligt att ha kastat så mycket pengar i sjön... Trött, sur, besviken, ledsen.
Sen kan jag känna att det börjar spåra ur med den här tävlingen nu.. Det är inte meningen att vi ska bli osams, dela upp oss i smågrupper och bete oss som om vi var tillbaka på högstadiet igen, men just nu så känns det precis så och jag blir så less på det.. Vi är vuxna människor, kan vi inte bara hjälpa varandra att nå våra mål? Jag sticker inte under stol med att jag fruktansvärt gärna vill vinna och jag tänker slita som ett djur in i det sista, men nån gräns får det ändå finnas..
Och dagar som idag... När allt bara blir fel, går fel, man känner sig fel och undrar vad man håller på med egentligen. Man undrar om det verkligen är värt det, värt all smärta och all ansträngning. Dagar som idag, när man verkligen måste kämpa med sig själv och varje litet steg man tar, motivera sig till att stå kvar dom sista tio minuterna på Stepmaskinen trots att benen skakar, andningen är obefintlig och kroppen skriker av trötthet.. Det är då man måste plocka fram envisheten man har inom sig, den inre styrkan, och även fast man tror att man inte kommer klara av det så gör man det. Så länge man fokuserar på målet, ser sig själv nå fram.
Det är verkligen inte lätt, men det går. Det går, bara man vill det tillräckligt mycket..
Dag 72- ny frisyr, tjejhelg och vinnarskalle
Söndagen bestod av träning, som sig bör, och massa häng på gymmet i vanlig ordning. Hann även med en kvällspromenad med Sashli, vi hade en riktig tjejsnack-kväll vid Slottet, ätandes jordgubbar och bara njöt av det otroliga vårvädret. Söndagsmys när det är som bäst!
Gårdagen, måndag, innehöll som alltid boxercise som var lika överjävlig som alltid, men jag älskar't! Sen avslutades även den kvällen med en promenad över halva stan, i jakt på keso, haha. Det blev mycket deeptalk och som alltid ska jag börja grina.. Men det var skönt att vi kunde prata om det och nej, jag tvivlar inte en sekund på att jag hittat en riktig vän.
Tisdag idag, började dagen med morgonintervaller på stepmaskinen kl 06, pigg och glad! Eller inte. Kan ha varit dom jävligaste intervallerna jag någonsin varit med om, jag ville ge upp och gå och dö nånstans efter tio minuter, fyfan.. Hade inte Coachen varit med hade jag definitivt lagt ner och gått hem, men vi kämpade på i våra 40 minuter hon och jag. teamwork!
Körde även 40 minuter crosstrainer och avslutade med att göra styrka ihop med Sashli, axlar stog på schemat. Kul att lära sig massa nya övningar och jag får sjukt mycket energi av att träna ihop med henne, så det kändes riktigt bra. Kommer nog dock inte må riktigt lika bra i morgon...
Annars så är det bara denna vecka och nästa kvar, sen är Big Loser slut. Helt sinnessjukt vad fort tiden gått... Jag ska i alla fall ge järnet, öka tempot och maxa sista tiden här nu, fyfan. Ligger man i toppen, vilket jag gjort under hela tävlingen, då finns det inget annat- jag ska vinna. Så enkelt är det. Är så sjukt taggad just nu och jag känner att jag har hur mycket energi som helst att ge! Jag har visst en vinnarskalle jag också :)
Dag 68- det här var då.
mitten av september 2010.
Dag 68- det här är nu.
Dag 67- jag är fortfarande jag.
Alla har åsikter om precis allt, och det är helt okej! Prata om och diskutera min mat, jag bryr mig inte. Jag kommer fortsätta äta mina grönsaker, min kyckling, mina ägg och mina proteindrinkar tills det sprutar ut öronen på mig, och ingen människa kan ändra på det.
Förfasas gärna över vilka hutlösa summor pengar jag betalar för att vara med i det här programmet, för jag kan inte bry mig mindre. För det första är det inga hutlösa summor och för det andra så betalar jag mer än gärna dessa pengar och lite till om det skulle behövas, för jag får så sjukt mycket tillbaka! Jag får ett personligt kostschema var tredje vecka, jag får vägning varje vecka, mätning var fjärde vecka, ett personligt träningspass med otroligt kompetenta, utbildade tränare varje vecka. Och, jag har fått vänner för livet, vilket är så värdefullt att pengar blir helt oviktiga.
Men, nåt som faktiskt inte är okej är alla förbannade kommentarer om hur jag såg ut innan och hur jag ser ut nu. Jag vet att jag var stor förut, jag vet att jag hade "världens största mage", "en mage som kom in i rummet före mig", osv. Jag vet att jag hade "typ sju hakor" och jag vet att jag "såg förjävlig ut i linne". Ni behöver inte tala om det här för mig, jag är väldigt medveten om det. Ni behöver inte heller tala om att det är så fantastiskt att jag gått ner så mycket i vikt, att det inte ser ut som jag längre, att jag är så snygg numera, att jag är otroligt disciplinerad som orkar hålla på.
Ni förstår inte hur mycket dessa kommentarer sårar. Visst, jag har lagt om min kost, jag tränar väldigt mycket och ja, jag har gått ner extremt mycket på kort tid. Men, jag är fortfarande jag. Jag är fortfarande samma, gamla Linn. Kanske inte till utseendet, men på insidan.
Jag är lika känslig som jag alltid varit, lika snäll och omtänksam, har lika sjuk humor som alltid, jag älskar fortfarande att sova så mycket jag bara kan och det finns inget skönare än att titta på film eller läsa en bok. Jag är fortfarande jag.
Att ni klankar ner på och ja, pratar skit om den tjugo kilo tyngre Linn är inte okej. För även om jag som sagt blivit mindre, starkare och medveten på ett annat sätt nu så finns fortfarande den tyngre Linn på insidan, för i mina egna ögon så är det fortfarande så jag ser ut. En sån här förändring sker inte på en dag, det tar tid. Jävligt mycket tid och det ligger extremt mycket hårt arbete bakom och jag kan säga att träningen är ingenting! Ingenting mot hur det är mentalt. För det är i huvudet allt sitter och som jag säger igen, och igen, och igen- på insidan är jag fortfarande samma människa.
Jag är fortfarande jag.
Dag 66- update för vecka 10 av 12
En liten update om föregående dagar kanske sitter på sin plats!
Måndag- kommer jag knappt ihåg nånting utav, men vi hade såklart Boxercise i alla fall! Det är alltid ett jobbigt pass och Sashli är alltid förjävlig under just det passet, men i måndags... Hon var djävulen personifierad. Jag skojar inte. Horn, svans, gaffel.. Allt var på plats. Sinnessjukt jobbigt pass men fruktansvärt roligt vill jag lova! Älskar måndagar, haha!
Tisdag- kände mig galet motiverad och träningssugen, så jag mötte upp Sashli utanför gymmet klockan 06 och körde 40 minuter morgoncardio på steppmaskinen med henne. Sen blev det grötfrukost för min del, jobb för Coachens del men vi hann med ganska mycket flams, trams och skratt också. Jag fick agera receptionskvinna under några fasansfulla (haha, jag kan ju inget!) minuter och lite annat smått och gott, men jag känner mig så hemma där och älskar varje liten del av det, så det är bara kul att kunna hjälpa till! Många störda citat blev sagda, lite mer frukter förstörda och jag fick även en dos av den värmländska Sashli- oerhört underhållande!
Resten av dagen rullade på bra, jag tränade lite mer och tillbringade kvällen hos mina älskade och saknade kusinbarn. Kort visit, men så värt.
Idag, onsdag- trött, seg, less, ilsken.. så mycket känslor och tankar och äckligt dumma människor.. Ska skriva ett inlägg om det senare, för nu håller jag på och spyr av trötthet.. Dagen idag bestod i alla fall av styrkepass med Mike, 20 minuter stepp och 60 minuter zumba. Jobbig dag helt klart och jag kommer antagligen inte kunna gå imorgon då Mike och jag bara körde ben och rygg på passet. Fyfan, att den karln kan vara tuff... Men det kändes grymt efteråt, som det nästan alltid gör!
Statusen just nu? trött, överjävligt hungrig och huvudvärk frambringade av Hin Håle själv.. blööö.
Dag 63- I LURV YOU
För 9 veckor sedan började jag i Big Loser. Började träna, började äta bättre, jag tog tag i mig själv helt enkelt. Beslutet att gå med var lätt, det var ingen som helst tvekan från min sida och inte heller från huvudcoachens sida. Jag skulle vara med helt enkelt.
Starten var trög, de första veckorna var hemska. Jag mådde så dåligt, orkade så lite och tyckte att det mesta var fruktansvärt. Jag erkänner villigt att jag under de första veckorna tänkte tanken att ge upp, både en och tre gånger. Men, alla fantastiska deltagare och all personal på Träna Lätt fick mig att fortsätta kämpa, och det är till två av dessa personer som det här inlägget är dedikerat till. De två personer som jag lärt känna bäst och som jag verkligen tagit till mitt hjärta.
Emma Thavelin, Sashli Amirfatemi- det här är till er.
Jag skulle vilja påstå att det är tack vare Emma som vi tre fått den relation som vi har, våran "Lurvrelation" med mängder av interna skämt som bara vi förstår. Om inte Emma kläckt ur sig det oförglömliga citatet "äter du det lilla lurvet också?" så hade det kanske inte sett ut som det gör idag. Så jag är henne hjärtinnerligt tacksam, för att hon aldrig kan vara tyst!
Vi tre har redan skaffat oss hur mycket fina minnen som helst, och jag kommer alltid tänka på er två när jag äter fruktsallad, när jag äter vanlig sallad, ja när jag äter överhuvudtaget. Så sjuka idéer, tankar och citat om mat som vi tre har skrattat ihjäl oss åt... Helt sanslöst verkligen, men jag älskar't!
Ni två får mig att må så bra, det gör mig varm i hela kroppen att få ha så fina vänner som er. Det är ni två som får mig att fortsätta kämpa när det känns som tyngst, det är ni som får mig att skratta när allt bara känns värdelöst, det är ni som får mig att orka dom sista minuterna på Steppmaskinen trots att jag vill lägga mig ner och dö, det är ni som får mig att gå till gymmet varje dag med ett stort leende på läpparna.
Vi gör det här tillsammans och jag hittar inte tillräckligt med superlativ för att beskriva hur ovärdeligt erat stöd och eran vänskap är.
Ni är helt otroliga och jag älskar er.
Dag 63- snart där!
Den här helgen då... Fredagen var det träning som vanligt och kvällen tillbringade jag hos min faster.
Lördagen bestod av en tripp ner till Askersund för att hälsa på mina älskade morföräldrar, och jag blir alltid lika glad av att vara hos dom. Så mysiga, så roliga och så snabba med att säga hur duktig dom tycker att jag är- värmer oerhört i hjärtat!
På lördagkvällen blev det middag på Maxim med massa trevligt folk, det var maskerad som gällde och temat var Gangster/20-tal. Så jag hade en svar klänning, pärlor, hårband med fjäder och mormors svarta pälskappa- om jag ägde? att jag gjorde! Röda naglar, röda läppar och ciggarettmunstycke tillverkat av ett svart sugrör gjorde min utstyrsel fulländad! Min bordsdam var såklart min allra käraste Emma, som sin vana trogen levererade citat efter citat och jag, min vana trogen, skrattade så jag nästan kissade på mig. Supergod mat, underbart sällskap, skratt, glädje och choklad gjorde min lördag komplett!
Söndag idag, vilket innebar träning och såklart soffhäng och mellanmål bestående av Celsius och kesella med hallon- så sjukt gott verkligen!
Annars är det väldigt mycket tankar och funderigar, som alltid i Linns huvud. Och jag vet knappt vart jag ska börja styra upp saker och ting om jag ska vara ärlig...
Dag 63- kort inlägg
Barba Stark! Min lilla maskot som jag fick av min kära kusin i julklapp förra året- love it!!
Från förra lördagen, på Ritz. Alltså, den här bilden... Kärlek!!!
