20 januari- dietdag 5.

Femte dagen utan socker... Jag är ett monster. Ett känslosamt, hysteriskt, aggressivt monster med humörsvängningar från helvetet. Inte så stor skillnad mot hur jag är i vanliga fall alltså! Skämt å sido, dagen har knappt börjat så än så länge är hungern, abstinensen och känslorna under kontroll. Värre var det igår... Började dessutom gårdagen med ett nytt blodsockerfall, hej galet illamående och yrsel. På en fullsatt buss dessutom.. Roligare start på en dag kan man ha! Men det gick bra, och nu har jag fått lite tips på vad jag ska göra när det händer nästa gång.

Gårdagen var ändå mysig, lugn och jag fick till ett hyfsat bra ryggpass, som faktiskt känns idag, speciellt i ländryggen. Kvällen var väl lite (läs; mycket) jobbigare och jag hade svårt att hitta fokus under kvällscardion, det var riktigt tungt och inte speciellt intensivt. Men, jag gjorde mina 40 minuter och det får jag ändå vara nöjd med.

Idag skiner solen och det är klarblå himmel, så en långpromenad står på schemat nu efter lunchen. Om vaderna är på min sida så kanske det rent utav blir lite joggande, vi får se. Och senare så blir det såklart en sväng till gymmet för ett armpass och kvällscardio.






Inspiration!

När motivationen tryter, vilket den verkligen gör ibland, så behöver man en liten knuff, en spark i arslet, nån att se upp till och som gör en motiverad.
Här mina vänner, har ni min inspirationskälla!



Fröken Sashli Amirfatemi!


Min Coach, min bästa vän. Kvinnan som får mig att utmana mig själv, som får mig att alltid orka lite mer än jag trodde var möjligt, som hjälp mig och lyssnat på mitt gnäll, torkat mina tårar, peppat mig när jag tappat träningsglädjen
.

Klicka er in på hennes blogg http://www.sashli.blogspot.com

Läs och följ hennes resa! Jag lovar, är motivationen låg så kommer ni hitta den när ni läst här :)

18 januari- dietdag 3.

Jajaja, dieten blev lite förskjuten (igen) men nu jävlar, nu är jag inne på rätt spår igen!

Känns skönt att komma igång ordentligt, då jag vet att bara jag kommer igång med dieten och träningen, främst cardion, så kickar min förbränning igång ordentligt och jag går runt och är hungrig 24-7, haha. Men det är så det ska vara och även om det är jobbigt emellanåt, så njuter jag av den känslan, för då vet jag att det händer saker i kroppen.

Maten består just nu mest av kycklingfile, räkor, potatis eller bulgur och såklart massa olika grönsaker, främst paprika, tomat, salladsmix (ruccola, spenat, mangold), isbergssallad, gurka, sparris, broccoli och champinjoner. Såklart är det gröt till frukost som gäller, min heliga gröt! Eller ja, jag jobbar på att få den helig igen, för herre min skapare vad jag saknar vitt bröd... Av allt, chips, godis, skräpmat, så är det vitt bröd som baguetter eller tekakor som jag saknar allra mest. Jag behöver inte ens nåt pålägg, ge mig en klick smör på och jag är i himlen, sjukt men sant.

Träningen flyter på, träningsvärken är en del av mig, precis som det ska vara! Styrketräning 5 dagar i veckan, jag tycker det funkar väldigt bra att dela upp kroppen och köra en muskelgrupp i taget, det känns lättare att fokusera då och verkligen ta ut sig helt.
Cardion försöker jag köra 2 x 40 min, morgon och kväll, 5 dagar i veckan det med. På helgerna blir det oftast bara promenader, men känner jag att jag har mycket energi en lördag eller om jag vet med mig att det inte blivit så mycket cardio under veckan, så försöker jag ta mig in till gymmet och köra 40 minuter intensivt.




dagsformen! så ja, det finns fortfarande en hel del att jobba på :)

alltid älskad, aldrig glömd

I slutet av oktober så dog en av mina närmaste vänner väldigt hastigt, och det kom som en stor chock för oss alla. Speciellt då vi träffats, hela det gamla tjejgänget, bara en vecka tidigare och ätit middag tillsammans. Jag har nog fortfarande svårt att förstå att hon faktiskt är borta, att jag aldrig mer kommer få höra hennes röst, hennes underbara skratt, hennes oförglömliga kommentarer! Den omtänksamhet och den värme hon utstrålade är det få människor som kommer i närheten av, och jag är tacksam över att jag fått ha en så fin människa i mitt liv. Jag saknar henne oerhört, och jag tänker på henne varje dag.. Så glad som hon var för min skulle när jag började träna och gick ner i vikt, hennes stöd och uppmuntran.. Det är tomt, väldigt tomt.




Susanne, jag saknar dig.


2012- nytt år, nya mål!

Jag vet att det redan gått en vecka av det nya året, men jag är ju lite segstartad! Så, från och med måndag 9 januari är det stenhårt dietande och ännu hårdare träning som gäller för min del. Har hållt igång träningen hyfsat under jul och nyår, men ätit det jag varit sugen på, så det har blivit vääääääldigt mycket vitt bröd kan jag säga, och ost såklart. Alltid ost! Så vad gäller sockersug är jag nog tillbaka på ruta noll igen, kommer bli några lååånga, tuffa dagar nu när det är dags att vänja av kroppen igen...

Har haft svårt att hitta fokus senaste tiden, det har varit så extremt mycket runt omkring. Strul, diskussioner, ogenomtänkta kommentarer, missförstånd, listan kan göras lång. Jag har så extremt svårt att koppla bort såna här saker, det påverkar mig otroligt mycket när det inte är som det ska mellan mig och nån som står mig nära, i det här fallet en väldigt kär vän. Riktigt tuffa veckor har det varit, och hela situationen har fått mig att tänka väldigt mycket, mer än vad jag gör i vanliga fall. Och för en gångs skull, så har jag kanske blivit lite klokare. Jag vill tro det i alla fall..

Men, nu är det bara att försöka blicka framåt igen. Upp med huvudet, sträck på ryggen och kämpa. Kämpa som jag gjorde i våras under tävlingen, fokusera och se målet framför mig. Glädjen och stoltheten jag kommer känna när jag står där och vågen visar mitt slutliga mål: 83.4 kg. Femtio kilo mindre Linn, femtio kilo mindre Linn att älska eller hata. Femtio kilo. En hel människa.. Just nu känns det långt bort, men jävlar alltså... Jag ska klara det, finns inget annat. Det är den Linn jag vill vara, den Linn som finns på insidan. Nu kör vi.



RSS 2.0