alltid älskad, aldrig glömd
I slutet av oktober så dog en av mina närmaste vänner väldigt hastigt, och det kom som en stor chock för oss alla. Speciellt då vi träffats, hela det gamla tjejgänget, bara en vecka tidigare och ätit middag tillsammans. Jag har nog fortfarande svårt att förstå att hon faktiskt är borta, att jag aldrig mer kommer få höra hennes röst, hennes underbara skratt, hennes oförglömliga kommentarer! Den omtänksamhet och den värme hon utstrålade är det få människor som kommer i närheten av, och jag är tacksam över att jag fått ha en så fin människa i mitt liv. Jag saknar henne oerhört, och jag tänker på henne varje dag.. Så glad som hon var för min skulle när jag började träna och gick ner i vikt, hennes stöd och uppmuntran.. Det är tomt, väldigt tomt.
Susanne, jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback
